lutan

jorå. dagen kom att ske på detta vis:

jag vaknade som jag skrev lite tidigare än vanligt, tänkte att vi skulle åka lite tidigare så vi kunde käka lunch på ett trevligt ställe i goood tid. självklart kom vi iväg nästan timmen senare än vi skulle, såklart. claes propsa på att vi skulle till MAX typ för vi inte skulle hinna annars, men jag bestämde trots det att vi skulle käka på Kajens fik nere vid hamen, Till min stora förjusning fanns bakpotatis, med räk o kräftröra, fyfaan så gott. trots att det smakade som aldrig förr så kunde jag inte äta så mkt för jag var så sjukt nervös. ni vet man vill verkligen inte göra, man längtar tills det är över. jag satt o kände på min mage hela tiden o sa till claes, "det är ju fan bara fett, jag har fan inget i!!" jag ville nästan säga ifrån mig tiden.

claes hade panik o satt som på nålar, så vi åkte iväg o irra runt vid sjukhuset. gick mot ingången "FÖRLOSSNING", shit tänkte jag.... detta är serious. när vi kom fram hade vi en halvtimma kvar, jävla stress claes. det kom in ett gulligt par som defenetivit skulle föda barn, o jag kände att jag var helt felplacerad. det finns ingen i min mage. kändes som jag skulle åka fritt fall. vi satt o iss i väntrummet efter incheckning, läste pärmen om hur västerås BB funkar, jag kunde inte ta till mig, "jag har ju för fan inget i magen, vill heeeeeem" när jag rpecis tänkte, "äh, fan vi drar, det är ju ett skämt det här" så säger nån "Lotta!" shit, to late. när ja la mig där på britsen ville jag inte dra upp linnet, hon skulle bara se min dallrande fetto mage o fundera, tillslut sa hon "jaha, då kasnke du ska dra upp tröjan o visa magen för mig" då var ju sjukt nära på o säga, "du, jag tror detta är ett stort misstag, men vi kan väl försäkra oss om att det är tomt". hon kräma på massa gel på magen o i samma sekund o satt blippen på magen o jag trodde jag skulle kissa på mig (man skulle dricka massa vatten och INTE kissa) så kom det upp ett face på skärmen framför oss!! Claes utbrast "men det är ju nåååån där, eller hur???", "eeh, ja..?!" svara hon suspekt.

jo, visst fan rann det tårar. det där är vårt barn, näsa, panna, små fötter, en rumpa, han började dricka, vände sig, mooona på oss, sparkade, voltade.. ah herregud. det bästa ögonblicket hittills, så himla häftigt. jag var mest så jävla lycklig att det fanns nåt där i. men ja kunde ändå inte fatta det, som den rörde sig o jag fattade ingenting! sen tröck hon ner handen, då såg man att de buktade där den låg o han vart alldes vild o börja sparka omkring sig. allvarligt, skaffa barn. nu har jag fattat att jag har ett på gång iaf! : ) tänk när den kommer ut... kan inte förstå vilken känsla..
har suttit o beundrat korten heela dagen, underbar älskade unge, jag äskar den verkligen redan!!! förresten, till våra stora lycka blev vi framflyttade, 3 januari ser det ur o bli nu!

nu ska ni få se lite bildbevis, fick lov o fota korten, o som stöd blev ett pasta paket.. haha...

 tomt?
 Otto suger på tummen .-)