week thirteen

Japp då var man där.
Allmänt hälsotillstånd verkade otrolgit bra, sa att claes inte heller bar på några konstigheter i släkten då det slog mig att den är ju helt enorm - och än har jag inte träffat någon med downs med den kan ju högst troligt dyka upp. Vi alla vet ju vilken orginal familj i Sala han är släkt med... det slog mig, man kanske borde göra alla tester som finns ändå, utifall att ?! :-)

Den jobbiga delen är ju detta stickande, armen trodde jag skulle vara värst men AJ SOM FAN vad ont det gör med stick i fingret. Lite taskiga järnvärden så det blir väl till atta hålla koll på. Fick iallafall tid för ultraljud, 23 juli kl.13,  det är med skräckblandad förtjusning som jag längtar :-)
hörde mig för ang. barcelona resan och ev. greklandsresan senare i sommar, men det var bara åka dit, det tråkiga var ju att den efterlängtade "solbadningen" får man vara försiktig med, eller iallafall smörja in sig som fan (bäxerfamiljen) annars får man lätt pigment fläckar som INTE går bort sen, och det var stora schok dessutom, annars är jag ju rätt så kamoflerad tänkte jag.. fuck jag får bade ett tag till i min dove shimmer.. haha..

Längtar som fan efter solen nu! Det är ju hur deprimerande som helst, förjävligt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0