lutan

I går kväll sa min käre sambo så här : Lotta, vill du att jag ska ta nattpasset med Nils i natt? Jag svepte en snabb blick förbi hans bröst o se om det hade blivit mjölkfylda, men såg ut att vara i samma size som förr. "Hur tänker du då?". Tanken var att han o Nils skulle vara uppe o kika på hockeyn tillsammans. Jag bestämde mig för att vi skulle krypa under nocken på loftet o sova så kunde Claes kika på hockeyn på duken. Jag vaknade när klockan var 02.35 av att Nils skulle ha käk, o då slumrar Claes för fullt. Picka på han o påminde om matchen o då vart det fart. Vart någonstans "nattpasset" kom in, det har jag ingen aning om. När jag vaknade i morse så var klockan redan halv 8 o kände att det var för sent för att gå på en promenad, skulle inte hinna innan C skulle till jobbet. Men jag gav mig ut ändå, C hade sagt en deadline på 08.40 SHARP skulle jag vara tillbaks, annars visste gudarna. Jag insåg ganska så snabbt att jag var lite naiv när jag bestämde mig för morgonen ruten o de var för sent att ändra - att det skulle aldirg hinnas med tills dess, o jag insåg att det bara var till att börja jogga. Undra när jag var i den shapen sist? 1,5 år kanske?! Men jävlar så bra det gick, hade inte den bästa sport-bh´n bara kände jag, men annars, jojomensan. - Men det blev ju ett bakslag också. för när jag vaknade så täntke ja: I DAG ska jag åka o shoppa, gud så kul o strosa runt i butiker o unna sig lite pinaler. Men då var det ju inte NÅN som kunde åka med. Kom hem med is på kinderna o ett flås som inte var nådigt. Åt en ljuvlig frukost o tänkte att det ordnar sig, nåt kul ska jag göra idag, tog en låång dusch o fixade t.om till mig (man orkar inte sånt när man bara är hemma, det är faktsikt så), för i "värsta fall" så skulle jag ju ändå gå ner och äta lunch med C o så kunde jag strosa lite på stan sen. - C ringer o ska ju mer eller mindre äta lunch om 10 min o det funkar inte riktigt o bestämma så när saker o ting ska matas, rapas, bajsas. blöjbytas, kläs på, spy, kläs om, kläs på, packa ner det sista, gå ut med hunden och packa in allt i bilen. Då kom bakslaget efter min lilla joggning, jag vart skit trött as tjurig och ville helst slänga igen dörren på mitt rum o grrrrrina. Tog motvilligt ut min hund på en promenad med ingen existens av energi what so ever i depåerna och kände att FAN vad jag är trött på den här jävla vintern, och den här jävla snön!! Jag har inte kännt något agg alls, men nu får det fan vara nog, vagnen slirar, barn ska kläs på, varmt o kallt o fyfan. När vi kom in igen och jag vart ännu mer less på att mitt hår som jag fixat med glädje var helt sönder frostat, Nils vakna o jag blev mer o mer irriterad över att jag stått o fixat mig för en jävla promenad i skogen o en lunch med mig själv hör jag på nyheterna att det ska komma ÄNNU MER JÄVLA SNÖ! VAD FAN!! - Nu när jag väl får igång internet så vaknar Nils o är grinig, kan inte nån vara lite glad åtminstone, vad har han o vara sne över... Lite gladare..