lutan

då promenerar man in i v.16. och man har fortfarande inte förstått att det finns nåt i än. visst, magen växer, men det har man ju vart med om förrut att saker o ting växer på än..... nej det är konstigt, tror inte man förstår förrens på ultraljudet, men nog är häftig och ofattbar känsla att man har någonting i sig som väger som en chokladkaka och är lika lång som en halv skollinjal - och som kissar i MIG var 45:e minut..?!

gårdagskvällen var ingen hit. jag var så mör i hela kroppen efter lindesbergssvängen, att hålla sig kvar på en bananeboat kräver mer muskelstyrka är man kan tro. halvtimman efter alman kom ner till oss (barnvakt) så slog sig något som liknande svininfluensan in. fick världens feber, jätteont i huvet, hela kroppen, snorig, ah det mesta. det plus en övertrött unge som bara (ursäkta uttrycket) jiddra med än var inte lätt. då länner man ju "kan man ångra sig ang. storkleveransen? nej då..haha, men ibland är barn mest söta när dom sover.....

fråga claes om hans projekt heter arne och klappa han på magen, kot därefter åkte han o träna o nu ligger han o gör sit ups framför mig, haha....
nu ska jag värma risgrynsgröt - ingen aptit alls, inte ätit mkt på länge, fan känns inge bra, otto sylt needs that.

är fortfarande riktigt trött o svag, hoppas ni partypeople fick kul hos john, vädret sprack ivf verkligen upp, tror ni fick de great o de var trisst att ja inte kunde komma förbi..