lutan

-

Jaha, då var han här grabben, som man har väntat - o en kille blev det! Sen om det blir Otto får vi se, just nu heter han det lite provisoriskt.....

-

Vill även gratta Rille som slog Pauline med nån timme, grattis du ska få nåt fin :)

_

Så till en så kallad förlossningsberättelse:

-

Natten till den 6:e så vaknade jag lite till o från att de molade till ordentligt, mer än vad det gjort innan, så det slog mig att det kanske var nu det var dags för lite förvärkar. Jag somnade om efter varje o kanske hade nån i timmen, detta började vid 03 tiden. Sen vid 05.30 så började det komma lite mer intensivt o det kom lite tätare, men det var absolut ingen fara - men jag tänkte att: "ahaa, nu börjar det kännas som om det i alla fall är nåt på g, men inte alls förlossningsdags, men någon dag närmare".

-

Sen hörde Claes mig börja frusta för värkarna blev tillslut som småjävliga sendrag i hela magen, o man fick verkligen lov o andas igenom dom (som en häst). Han började klocka dom o jag kände att han blev lite väl seriös för det var verkligen värre än så här det skulle kännas. Sen slog det han att han inte hade bilen hemma "utifall att" så han drog iväg o skulle hämta den, men eftersom det var 30 minus så höll den fan knappt på o starta o det kunde ha slutat i katastrof. När han kom ner till jobbet o skulle hämta vår bil så fick han nån slags blackout o började plocka upp massa från lagret o mer eller mindre började jobba.

-

Jag insåg att det började bli lite värre och när claes slutligen slet sig från jobbet o kom hem vid 8 snåret så tog jag en lång dusch o sen när han började klocka så insåg vi att det fan började närma sig. Han ringde förlossningen o de ville slutligen prata med mig, när jag förklarade läget så sa dom åt mig att vila o käka lite. Okay, jag försökte få i mig lite gröt o skulle precis lägga mig på soffan o sova ett tag tills en ÖVERJÄVLIG smärta smällde in i magen o jag trodde jag skulle dö. DÄR fick jag för jag bett om smärta. Det var ohållbart o vi insåg att det var så pass tätt som hon sa att det skulle vara för att åka in.

-

claes fick panik o höll på o packa o irra o harkla sig värre än vanligt (ni som känner honom vet). jag insåg att det var 30 min bilväg till västerås o de fick mig att också få panik då jag sprang runt varje gång jag fick en värk, hur skulle jag palla o sitta ner i 30 min. jag kom knappt ut till bilen o ännu värre var det att komma in, väl inne var det bara gasen i botten o jag höll fan på o döööööö - den smärtan går inte att förklara. påminner precis om det värsta sendraget man kan föreställa sig, fast hundra gånger värre i hela jävla magen/kroppen. snart framme i västerås, gick rätt fort ändå o claes skulle ställa sig framför förlossningen då jag fräste till att jag kan väl för fan gå ifrån parkeringen (tänkte att det fanns ju dom som säkert skulle in o föda o hade det värre än mig) oook sa claes o körde in på parkeringen. den vägen var den längsta jag gått, haha. jag fick åtaaliga värkar längs vägen o jag slängde mig över claes o bara vråla inombords. nu var det så här jävligt att det var inte bara värkar som kom det började även "trycka på" ordentligt. den känslan är otroligt märklig, som om jag skulle få lov o tvångsbajsa o kräkas samtidigt. väl framme o claes ringde på klockan så fick jag än till jävel o ja börja slå på en stolpe med all kraft jag hade. när sköterskan kom o öppna dörren så travade jag bara in "hjäälp" hon visade mig direkt till rum "FÖRLOSSNINGSRUM" men gud tänkte jag, ska jag inte in o bara undersökas nånstans först??

-

Jag skrek att jag var på väg o skita på mig och jag VILL INTE SKITA PÅ MIIIIIG, "de är det sista du behöver bry dig om sa hon o slängde omkull mig på sängen. In kommer en barnmorska som sliter av mig kläderna medans sköterskan sätter en kurva, tjoff in med nävarna o konstatera "du är öppen 9 cm". Okay sa jag, ge mig en epidural NU beordrade jag "det är nog lite försent" då kändes de som om min värld rasa. Jag skulle få nöja mig med lustgas. som jag förövrigt inte tyckte verkade så där jätte värkande, men visst något borta vart jag nog. POFF så exploderade det, där gick vattnet o jag börja yra om att "förlåååt att ni skulle behöva få de där över er, då jag hade en inbillning av att det var en fontän över hela rummet. Dom hade bara titta på claes o skaka på huvet, var nog lustgasen där.. Sen tog dom bort lustgasen o sa att jag fick lov att vara utan för nu skulle ungen fram, men förfaaan tänkte jag det är ju nu de börjar göra ont så in i helvete o då blir jag ju utan ALLT.

-

Sen brände det till utav bara satan o spläsch sa det o sen kom en grå liten konformad grabbhalva ut på mitt bröst, OTTO. jag fattade ingenting, hörde att claes sa: oj tog den 1,5 timme bara? "nej en halvtimme bara!!".

Vi såg sen på mobilen att claes hade ringt sin pappa 10.16 o 11.03 så tittade lillen ut. Helt otroligt.

-

3105g och 50cm lång - dessvärre har jag knycklat ihop huvet på han så stackarn fick en blodutgjutning o blev ett konformat huvud, men annars mkt välskapt - detta kommer ju gå bort, men just nu ser han lite lustig ut, med alldeles blont hår! Återkommer med den härliga bb tiden... om vi säger så här, de är skönt o vara hemma :)

Jag hade iallafall en drömförlossning om min barnmosrka o sköterska var en dröööm, super gulliga!!

-

Nu ska vi mysa lite här! tack för alla gratulationer! Det värmer gott!