God fortsättning på er!

And I´m still alive!
har ju bara inte så mkt tillgång till internet nuförtiden o jag har kommit o levt ganska så bra med det enkla livet, har visserligen claes iPhone att glo runt lite med så jag har någOn slags koll hur världen går!

Julen har vart jättebra, evigt jävla åkande o tiden bara rinner förbi. Vi startade i heby o avsutade i sala. fick en massa fina saker, bla en alldeles för fin julklapp av claes - en macbook..... hm. Men glad blev jag :) sen fick vi en diskmaskin bla, jäkligt välkommet! Marcus fick ett skidkit o jag vart ruggigt avis, ser så jävla härligt ut alla som är uppe i spåret o glider omkring..vore lite shysst!

Under dom här dagarna har det bara pysslats hemma, tvättat bebiskläder, käkatS massor med mat,choklad o litervis med julmust har slunkit ner. Så härligt!

Idag öppnades även den sista luckan i den 40 veckors långa "adventskalendern"... v.40 - time for delivery...
Jag böjar väl känna av lite värkar, eller molande känsla, men inget mer. så det ser inte ut som det blir en -09 års modell (peppar,peppar). Det är skönt att man mår så pass bra, känner ingenting direkt utav det här, o jag kan inte relatera med alla som sista veckorna bara letar tecken för att få skiten ur världen. Jag strosar lätt runt med magen 2 veckor till utan problem, fast efter 24 slaget så är otto väldigt välkommen, för nog fan längtar vi :)

så sjukt, om max tre veckor har jag en bebis, galet.... slog mig igår när jag o hubbe gick vilse i 1 m snö i skogen att shit, jag ahr ju en vecka kvar..... då ska man ju bara ligga o stånka mer eller mindre. Att vara gravid kan jag lätta göra om, men jag blir lite nervös o arg på mig själv att jag inte tänker på förlossning eller är nervös över den. Jag har tanken även där att "det löser sig", o det är klart att det löser sig, men just nu finns smärta inte i min värld än hur mkt jag tänker det kommer göra ooont,oooont,oooont. så är jag inte ett dugg rädd o skiter i det. var nån jävlel som födde på tv o skrek som en gris, o då var jag nästan irriterad, "men tyst o tryck ut ungen i stället o kan inte als föreställa mig smärtan, jag kommer vara så lagom kaxig o kommer skrika som en gris med tanke på att jag kanppt pallar ett stick i fingret, vera har fått tagit barn stick i fingret varje gång.... varför kan jag inte bara känna mig lite nervös o inställd på smärta...............

nej nu ska jag iväg, men nu vet ni att jag lever o inge barn på g ännu :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0