lutan

Jes, mer än halva veckan kvar  har gått vi tar sikte på långledigheten - som vi hoppas på. Shoppade julisar igår, har en kvar, till bror min, men vet vad jag sak köpa, så de är nog ganska så lätt ordnat. Idag kom våran "gravstens-leverantör" hit, ja man har sånna om man delvis har foten inne på en begravningsbyrå dagtid. Han fullkomligt älskar Hubbe, han har egen boxer - Tyson. Och har ALLTID haft boxer. Så den mannen är rätt inspårad på just boxer. Varje gång man ringer, eller han ringer oss så är det alltid "krama om hubbe-grabben". Så idag kom Sara in och sa "janne kommer klockan 12 och hubbe MÅSTE vara här då"... hm. Sagt och gjort,  janne kommer med massor av julklappar till oss, jättefina paket med såna stora tivoli-klubbor på och självklart har han en julklapp till Hubbe. En gris. Denna lilla jävla gris håller på och driver oss till vansinne här nere. Den ser rpecis ut som en svart-gris, men istället för pip ljud så grymtar den. SOM FAN. Självklart så ääääälskar hubbe den här. Han hoppar och snuttar o nafsar på den, och den fan bara grymtar. Ett tag blev han så trött så han somna på grisfan, lugnet anande vi, nej nej, när hubbe andas så grymtar grisen. Vill passa på och tacka Janne för den brillianta klappen!

Annars... sorgligt med ett par kunder som sitter hos Mamma nu, än fast man jobbar med det här så är det ialla fall lika jävla svårt när man känner den som är drabbad. Hur många tusen ggr man varit med om det så är lika svårt att "bete" sig, har lärt mig en sak... man behöver inte alltid säga saker... man kan bara lägga en arm på axeln. Och visst så är det kanske. Varför ska sånna här saker få hända, och framför allt innan den här jävla julen?! Orättvisa.