lutan

Ibland blir man ju fruktansvärt trött på den partner det just nu ser ut som jag ska dela en hel del med här i livet.
Jag skulle slänga ihop en tvätt i badrummet, tar av mig mina glasögon som är lite stora o har en förmåga att alltid landa på nästippen för att skapa irritation. jag lägger av mig dom på toastolen o ska ut o lägga i tvätten. när jag kommer tillbaks för att hämta glasögonen innan mitt söndagsgöra fram tv´n ska fortlöpa hittar jag inte mina glasögon där jag la dom utan..
Jo, längst bak på toasitsen, mellan toalocker o toaryggen. helt jävla krokiga, skeva och vinda och bara vetskapen att dom legat DÄR gav mig sur uppstötning. lägger dom på toalocket, hämtar claes.


-Ser du om det ligger nåt på locket?
-mm, dina glasögon.
-hör du någonting nu, isf vad?
fäller upp locket och man hör hur dom rasslar nerför locket o skramlar till på porslinet.
-glasögonen ramlar ner.
-känner du något motstånd nu?
jag fäller upp locket till max trots att något tar emot.
-aah, glasögonen ligger ivägen.


Trots synen, hörseln och känseln så lyckats han knuggla ihop mina glasögon till skit. HERREGUUUUD.
lär ner till synsam o få dom fixade,eller vad fan det borde väl ligga på claes?


som grädden på moset säger fanskapet: aah jag tyckte de tog emot när jag fällde upp locket.
vilken jubelidiot.


man kanske bör ta en femma för varje fot så han för bättre lycka med sig i nytt hem.